Många skulle kanske påstå att den bästa musikfilmen är Grease, och nog är det den mest kända musikfilm som finns – i alla fall så länge vi talar musikaler, annars kanske Beatles The Yellow Submarine eller dylikt ligger i täten – men det är ändå inte den allra bästa.
Det tror och anser vi nämligen är Hair. Trots att den är gjord för så lång tid sedan som på sjuttiotalet så har den alla kvaliteter av en exceptionell film:
- Musiken är gudomlig, vilket ju är det viktigaste kriteriet. Några av de låtar som är med i Hair lever fortfarande nu vidare, dels via att musikalen återuppsätts och dels via att de görs om på nytt på olika sätt. Några klassiker är ”Let the sunshine in” och ”I got life”, som bland annat gjorts i en väldigt härlig version av karismatiska Nina Simone.
- Skådespeleriet är bra och trovärdigt. Treat Williams är en av de varmaste, finaste skådespelare som finns. Här får han dessutom spela fräck och charmerande ouppfostrad på ett sätt som måste ha fått många av åttiotalets och sjuttiotalets damer att svärma för honom.
- Det finns både element av spänning, humor, romantik och politik. En svår mix, men musikalen ”Hair” klarar av det utmärkt. Att hålla sig för att skratta under scenerna då tjejerna (och killarna!) sjunger om hur härliga vita och färgade män är lika svårt som att hålla ögonen torra när det är dags för scenen då ensemblen sjunger om ”White boys” och ”Black boys”!
Med andra ord, har du inte sett ”Hair” än, är det dags nu!
